"Det är inte längre ULF LUNDELL som skriver. Tiden och kanske också den envetna produktionen har gjort att jag snarare läser anteckningar från en verklig människa än från en nationalskald. Vilket såklart är mycket mer givande. Dagboksförfattaren är välformulerad, engagerad, tjatig, förbannad, känslosam, småsint, ömsint och klarsynt." Johan Lindqvist, Göteborgs-Posten

"Ulf Lundell må vara rock'n roll, men det bor en ursvensk traditionalist i honom." Jan Eklund, Dagens Nyheter

"Jag fann de här Bibeltjocka böckerna fantastiskt fascinerande. Numera är de som en drog för mig. Den senaste (sista?), 'Vardagar 12', är fruktansvärt bra. Lundell reflekterar över livet och åldrandet, han funderar kring varför han inte längre tycks kunna skriva nya låtar, han orerar över tillståndet i Sverige och världen och så är det förstås fåglarna, restaurangbesöken, maten som ska ätas, målningarna och böckerna som ska signeras och säljas i galleriet i Simrishamn. Och som alltid droppar han filmer, tv-serier som han sett och böcker som lästs. Jag har fått fler bra boktips via Lundell än från någon annan." Stefan Lindqvist, Helsingborgs Dagblad

"Jag är mottaglig för Ulf Lundells vardagsliv denna gång. Det är något med honom som känns mjukare och mindre koleriskt. Han skäller visserligen ut optikern för att de har så dyra glasögon, men åker tillbaks och ber om ursäkt när han inser att kostnaden visst hade med hans märkessnobberi att göra. Det fanns ju billiga bågar också. Och med äldsta dottern, som han haft en konflikt med, försonas han av bara farten efter en (freudiansk?) felringning. Det är fint på något sätt." Anders K Gustafsson, Falu-Kuriren